Vi vill tala om fri sexualitet, för alla. Vi är några kvinnor som delar våran syn på sexualitet, egna erfarenheter, samhällets normer och andras förväntningar på oss.
För vi vägrar att bli kallade slampor en enda gång till!
Det var ett tag sen senast! Det har varit en härlig sommar/ är en härlig sommar med mycket sol och bad!
Men de seriösa frågorna inom mig finns kvar och gör mig argare än någonsin. Efter en vecka på vackra Gotland i somras, samma vecka som ungefär 100 000 andra, som var intresserade av politik och debatt, var jag mer förvirrad än någonsin. Almedalen är väldigt intressant, lite väl mycket rygg-klappar-klubb-för-inbördes-beundran, men ack ett ställe där man kan bli lyssnad på om man vågar tala för sin sak. Jag brukar ofta våga det och fick även chansen att bli lyssnad på. Men de är inte de viktiga här, för jag undrar var jämställdhets frågan tog vägen nu i valtider. Under Almedalen fanns det seminarium och debatt kring de "värsta" frågorna, som kvinnojourer, Fryshusets arbete för ensamstående mammor, FI´s sätt att bränna pengar osv. Men tal om lika lön oavsett kön, ökat kvinnovåld i hemmet och killar som är rädd för att gå på krogen för mansvåldet ökar där. Jag hoppades på att Stockholm Pride skulle sätta lite politiska frågor på agendan, visst Folkpartiet uttalade sig en del och SD tog självklart tillfället i akt att få lite press. Men vart ledde det?? Finns jämställdhet med i någon av partiernas vallöften?? Ska väl erkänna att jag inte detalj läst all partiers löften, men de har i alla fall inte varit de man hör om i daglig press, och de är den informationen som större delen av befolkningen har som enda informationskälla. Ja vad vill jag ha sagt med allt detta!! Jo, jag vill uppmana till att ta en titt efter jämställdhets aspekter kring de parti just du kommer rösta på, se vad dom står för och vad dom inte tar upp på agendan, våga ifrågasätta! Jag tar inte ställning till vilket parti Ni ska rösta på, men titta på deras åsikter och vallöften, och ta en extra titt på jämställdhets aspekter, de kommer jag göra i alla fall!!!
I dagens DN kan vi idag läsa om ny statistik som visar att aborter har minskat i Sverige, ett spännande citat ur artikeln är denna som ska svara på frågan varför vi ser denna minskning: – Det kan vi tyvärr inte svara på. Vi vet så lite om kvinnorna och kan inte säga något om det, säger Tsegalem Muzollo.
Och vad beror detta på, att man inte är intresserad av att veta, då är min första tanke, att vi inte ger forsknings anslag till dessa frågor. Dock så drog de slutsatsen att av 100 kända graviditeter i Sverige slutade 25 procent med abort. Bland tonåringar låg siffran på 80 procent. Detta tycker jag är skrämmande, för en abort påverkar en kvinnas kropp väldigt mycket, både fysiskt och psykiskt. Jag tycker visserligen att abort är en rättighet som alla har rätt till men på samma gång tycker jag inte att det ska missbrukas, de ska inte vara ett alternativ till preventiv medel, och det är alla inblandades ansvar att skydda sig, alltså både kvinnor och mäns ansvar. Jag tycker även att diskussionen hur män påverkas av aborter ofta kommer i skym undan, för de påverkas också, kanske inte kroppsligt men mentalt. Att inte ha rätten att påverka sitt eventuella barns framtid kan vara frustrerande och omskakande. Det kan vara lätt att säga att kvinnor alltid ska sätta sig själva och rätten till sin kropp i första hand, men någonstans måste männen får vara delaktiga också. Detta är en svår diskussion och jag tar inte ställning i vilken grad eller så, jag lyfter bara fokus på männen också.
Våga prata om abort, våga ta diskussionen, det tror jag är bland det viktigaste i denna frågan, sen vad vi ska dra för slutsatser av denna statisktik har jag inte tagit total ställning till, men förhoppningsvis har vi blivit bättre på att skydda oss så oväntade graviditeter som resulterar i aborter har minskat.
Våga diskutera, det är inte tabu att tala om abort!!!!
Inte sant, är de inte så det funkar, alla djur parar sig på våren, naturen börjar leva på nytt o blommar ut i vacker prakt, dags för oss att göra likadant! Men börja med kärleken till dig själv, för jag tror att om man inte älskar sig själv, kan man inte älska andra. Tror att vi glömmer detta ofta eller inte har tid att söka inom oss själva, visst det kan vara otäckt, du kan finna saker du gömt av en anledning, trauman eller tidigare outredda konflikter. Var ärlig mot dig själv, våga tänka på bara dig själv för en stund, sätt dig själv i fokus, var lite egoistisk, det är okej!
Nyligen blev min vän utskälld på krogen av en kille hon hade haft sex med, han står öga mot öga och kallar henne den ena och det andra och säger att efter de hade haft sex har han fått utslag, och de är hennes fel, han har inte varit med någon annan, detta är oansvarigt av henne och hon borde minsann betala hans läkarbesök. Min vän blir riktigt chockad och arg, hon har själv inga utslag ( som visserligen inte behöver betyda att hon inte har något), och om hon nu skulle ha smittat honom var de bådas ansvar att de inte skyddade sig! BLUNDA INTE FÖR DETTA! Visst känns det som vi i dagens upplysta samhälle borde veta att kondom är det ända som skyddar din kropp mot könssjukdomar! Ibland känner man sig som en moraltant när man nämner detta, för alla borde liksom redan veta detta. Men ack så fel, jag tror att de är sällan den där kondom en kommer fram och används, de borde vara så att en kille inte skulle kunna få upp den utan en kondom på, så sa min barnmorska sist jag träffade henne, visst skulle det var praktiskt men så är det inte. Och sen är det inte bara killens ansvar, de är ett delat ansvar. Tjejer ska också ha kondomer i fickan och inte vara rädda för att be om att använda den! Så till er all, var rädda om era kroppar! Och om nått ändå händer, skyll inte ifrån dig, för den som är med i leken får leken tåla!
Ett citat som min vännina var vänlig att delge mig, vill delge er det med. Så tänk er in i situationen, hon är hemma hos honom för första gången sen de bytte nummer sent en natt på krogen, de myser och det börjar hetta till lite,
han säger lite små romantiskt -Jag gillar dig hon svarar ärligt, -Men du känner inte mig han ser lite nervös ut och svarar, -Men jag vill lära känna dig, Sen låg de med varandra!
Så vad drar man för slutsats av detta, säg inte mer än du kan hålla, eller håll dig till sanningen, de är ok att försökta säga nått snällt, men säg gärna nått smart på samma gång då! Sen är de även intressant att han blev så paff, han var nog inte van att en tjej gav honom svar på tal, vi kvinns ska bara vara glada när vi får komplimanger och inte ifrågasätta dom. Men varför ska vi inte få göra det, han kan omöjligt veta att om han gillar henne efter den korta tiden, och om han faktiskt redan kände det då, varför har han inte hört av sig nu på över en vecka?????? Han kanske sa det bara för att få ligga, de kan vara en möjlighet, men de kanske hon också bara ville, de är också en möjlighet. Trots att det ofta inte är ok att kvinns bara vill ligga också, men vi har också sexdrift, de är inte ett kön som har patent på det!
Häromdagen hörde jag på radio att Prinsessan Madeleine inte ska gifta sig i år och att det KANSKE beror på att det håller på att ta slut mellan henne och hennes pojkvän. Radioprataren fortsatte då att skapa en lista åt potentiella nya pojkvänner åt prinsessan, med förklaring ”Hon är ju faktiskt 27 år, det börjar liksom bli dags nu…”. Vet faktiskt inte varför jag reagerade som jag gjorde, men vaddå börjar bli dags nu?! Hallå! Själv blir jag 27 i år och är fortfarande singel. Borde jag känna press och stress att hitta den ”rätta”, stadga mig och skaffa barn?! Självklart vill även jag hitta någon att dela min vardag med – jag vill inte sluta ensam, men jag har inte känt att jag på något vis måste skynda mig… Vaddå finns det ett bäst före datum på kärlek?
Tyvärr är detta något som har mött mig flera gånger det sista året… På alla, ALLA, arbetsintervjuer jag varit har jag möts av frågan: Hur kommer det sig att du är singel? Träffar du någon? Jag vet att en arbetsgivares ”vinstlott” när det kommer till att anställa kvinnor (skiljer sig nog inte särskilt mycket mot vad som skulle önskas av man): du ska MINST ha en Masterexamen; du ska helst ha 3år+ arbetserfarenhet, Du ska vara gift, ha 2 barn, villa, Volvo; du ska ha rest och sett dig omkring och Du ska ha fyllt 25, men helst inte vara över 30! Visst, jag håller med – det låter TOPPEN!!! MEN, HALLÅ!?!?! HUR?!?! Själv har jag en Masterexamen, jag är 27och jag har rest runt, jag är pålitlig, stresstålig, tålmodig har hög arbetsmoral och är väldigt social, etc. Borde inte det räcka ganska långt?!
Vad händer om jag aldrig hittar den rätta, eller bestämmer mig för att jag inte vill ha barn?! Kommer det hindra mig från att få jobben jag är värd, hela livet då? Som sagt har mött denna situationen MÅNGA gånger nu: på bröllop, jobbet, kompisar som frågar (tjatar)….Snälla sluta pressa! Det räcker väl att man går omkring och ”våndas” över sina egna tankar/mål/drömmar/hopp…GIVE US A BREAK!
Ännu en fältstudie är gjord, denna på fastlandet, men ack så ont vi hade efteråt!
Vår vision av en lyckad utekväll var att få tokdansa och kanske hångla lite. Borde inte vara så svårt att uppnå tyckte vi, så efter lite vin och trevligt samtal i soffan gav vi oss ut i den mörka natten på jakt efter lite skoj. Vi brukar inte känna oss gamla eller präktiga. Men denna kväll kände vi båda. Bara att kö var intressant, mycket högljutt men trevliga samtal med grabb gänget framför oss, dock hade den ena en fix grej för sig att typ bitch slappa nya tjejer han träffa, men de var ju bara att ge en lavet tillbaks så höll han tyst, men varför gör man så egentligen?! Ja, de visar hans respekt för de motsatta könet, eller hans brist på att kunna prata med en annan människa, oavsett dess kön. Väl inne gjorde vi vår grej, men blev smått äldre och präktigare när tiden gick, vi trodde att vi visade lite mycket ben och tuttar, men jämfört med andra där inne var vi nunne klädda, men de är väl ok, alla får klä sig som de vill, men helt ärligt, lite mystik kan väl vara trevligt, behöver ju inte se allt direkt. Sen var det knuff och stök, girl fight på toan och matcho fight på dansgolvet. Så ja, gamla och präktig! Men vi tokdansa i alla fall, halva visionen uppfylld! Sen blev jag riktigt förbannad när en snubbe trängde sig när vi skulle hämta ut jackan och de resulterade i att jag fick hans hand i mitt ansikte, vilken idiot! Och vakterna såg självklart inget, utan bad mig lugna ner mig, va fan! Ska man behöva få en smäll på käkbenet för att man tror på de sociala fenomenet att köa, de är en social regel i vårt samhälle, även om kl 02.30! Men som min kära far säge, -Än är inte den sista idioten född! Ja ja, de som inte dödar härdar! Så min käke gjorde ont och mitt inre var ärrat av all hud jag hade sett hela kvällen! Sammanfattningsvis var det en spännande kväll, men vi uppfyllde vår vision ( blev lite hångel, tack M) så mission complete!
Vi är uppfostrade till självständiga, starka individer Vi har sen barns ben fått höra att vi kan bli vad vi vill. Vi har fått valmöjligheterna att själva välja det mest i våra liv. Men vart fan har det lett oss??
Jag är idag arbetslös akademiker, snart närmare 30 än 20 och nyligen tillbakaflyttade till mina föräldrar. Och jag är inte ensam om att vara i denna situationen, jag har många runt migsom spenderat många långa år inom akademins väggar, med en förhoppning om att 'lyckas', om att bli den vi vill. Men varför har vi inte nåt dit?? Är det för att vi har för stort kontrollbehov? Att vi sen vi var små har försökt att planera våra liv, att göra rätt val som enligt systemet borde fullgöra oss till den ideal vuxna som vi har målat upp för oss??
Visst är det bra att vi uppfostrar starka individer i vårt individ baserad samhälle, men vad ger dett för samhälle, egentligen? Alla kan inte bli doktorer och designer, vi måste ha rörmockare och frisörer med, men hur många sätter upp det som mål? Samhällets tryck säger att vi ska göra karriär, bli nått, bli någon? Men vad leder detta till, att vi är ett av världens länder med flest en persons boenden, att vi inte ar tid för våra äldre så de hamnar på hem, att vi aldrig får känna oss lyckade?
Jag känner mig inte lyckad enligt samhällets normer, men borde få göra det, borde få vara ycklig för den jag är, men är inte så lätt med all denna jävla press hela tiden so pumpas in i mig oavset jag vill det elle inte!
Först och främst så vill jag tack Josefin och Lisa för er fältstudie – mycket intressant… Jag hoppas att jag kan följa med på nästa resa. Ert resultat väckte min uppmärksamhet på ännu ett jämställdhetsämne, nämligen kulturell jämställdhet och kulturella stereotyper, men det får bli mitt nästa inlägg… för idag tänker jag lägga fokus på ”MANLIGT vs. KVINNLIGT” Finns det något som kan sägas vara typiskt manligt och typsikt kvinnligt? Häromdagen fick jag ett alltid så populärt (NOT) kedjemail skickat till mig. Mailet bestod av ett ”test” som ska visa hur manlig vs. hur kvinnlig du är. Detta görs genom att kryssa för ett visst antal påståenden, räknar ihop vilken sida som får flest kryss och på så vis får du veta om du är mer kvinnlig eller manlig. Givetvis förstår jag att detta är skrivet på skämt (eller jag hoppas VERKLIGEN det), men jag kan inte hjälpa att jag blev ”lite” irriterad när jag läste vad som tillhörde de olika sidorna.
TESTET: Min kvinnliga sida: [ ] Köpt en hårfön? [ ] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut? [ ] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda? [ ] Pratat känslor? [ ] Tänkt på att matcha mina kläder? [ ] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende? [ ] Ringt upp en person utan konkret syfte? [ ] Funderat på namn åt mina barn? [ ] Insett storheten hos Barbra Streisand? [ ] Druckit Cosmopolitan? [ ] Sett ett avsnitt av "Sex and the city"? [ ] Sett två avsnitt av "Sex and the city"? [ ] Känt mig sugen på en kopp te? [ ] Känt glädje över att få blommor i present? [ ] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ? [ ] Blivit arg utan anledning? [ ] Gråtit efter 9 fyllda år? [ ] Brytt mig om H&M:s val av modell? [ ] Pratat skvaller? [ ] Varit arg/sur utan att tala om det? [ ] Kramat en kille? [ ] Dansat?
Totalt: x/22 poäng Min manliga sida: [ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit? [ ] Ätit en blodig stek? [ ] Läst en biltidning? [ ] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap? [ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det? [ ] Skött grillen under en grillfest? [ ] Läst en bok av Jan Guillou? [ ] Läst ett nummer av Slitz? [ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad? [ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza? [ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert? [ ] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person? [ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna? [ ] Diskuterat bröst? [ ] Gjort lumpen? [ ] Läst Nick Hornby? [ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning? [ ]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil? [ ] Enbart stirrat snett uppåt vid besök på en pissoar? [ ] Lagat någonting på egen hand? [ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan? [ ] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: x/22 poäng
Testet, som har cirkulerat lite var stans på nätet och i bloggvärlden (ingen koll på vart det kommer ifrån eller vem som skrivit det), väcker faktiskt lite känslor... jag vill påstå att det är VÄLDIGT nedlåtande för båda könen. Skulle inte kvinnor kunna hantera verktyg och är män känslolösa? WHAT!? Vare sig det är menat som ett skämt eller inte, så är detta ännu ett exempel på att VI stärker de så kallade könsrollerna istället för att arbeta emot dem...KOM IGEN NU....SKÄRPNING!
Vi trodde vi gav oss ut på en nöjeskryssning, men oj vad fel vi hade, vi satta aldrig vår fot i Polen men vi var i Polen hela resan. Båten var fylld av polska män som var på väg hemåt från sina arbeten i Norge. Dom hade nog inte sett ett fruntimmer på månader så vi kände oss som vita duvor i ett hav av blodtörstiga hajar. Vilket kan vara trevligt men inte när de gäller karlar som inte ens förstår vad ett nej betyder. Vi trodde huvud skakningar och NO NO NO, var internationellt känt som ett sätt att snällt be folk dra dit pepparn växer. Men ack så fel vi hade. Inte nog med detta, så trodde dessa män att de ägde en för resten av kvällen om man tackade ja till en 29 kr öl, mycket spännande. Som tur är att vi båda är födda med mycket skinn på näsan, för det behövdes, vid tillfällen trodde vi att vi startade en konflikt som i princip skulle kunna leda till inbördeskrig. Men vi körde våran grej, dansa som tokar och drack som tokar. Kul hade vi och våran syn på könsrollen har blivit 'scared for life'. Där inte helt ok att bli sedd som ett kött stycke, att bli köpt för en 29 kr öl eller att bli uppbjuden av någon i mjukisbyxor och pissetofflor vars enda danssteg var att snurra en tills man tappa balansen. En intressant frågeställning som slog oss är hur dessa karlars syn på svenska kvinnor har förändrats under denna resa, våra förutfattade meningar om karlar har nog bara styrkts på och vi frågor oss för jävels, var tog alla gentlemän vägen??? Nästa fält studie på Östersjön får nog gå till Finland och förhoppningsvis har den färjan lite mer mångfald, både vad gäller kön och nationalitet Det är inte så att vi hatar den polska manligheten, vi bara ifrågasätter deras kvinnosyn!
Vi tackar Östersjön för en trevlig tur! Over and out! Josefin och Lisa
Idag ger vi oss av på fältstudie i verkligenheten, vi ska göra en nöjeskryssning, dessa resor har många smeknamn, min italienska rumkamrat bara tittade på mig och sa, Your going on the fuck boat?! Ja vad ska man säga, alla har vi nog våra förutfattade meningar och syften med dessa slags resor.
Vi går in med syftet att ha roligt, förhoppningsvis träffa trevliga människor och att dansa röven av oss! Och vi hoppas att båtens karlar inte har massa tankar om att alla kvinnor på båten bara är där för att ligga, inte att det är nått fel med att ligga, men jag vill inte bli tagen för givet. Jag ligger när jag vill och med vem jag vill! Men inte på beställning, det är inte vårt syfte med denna resa!!! Dessa förlegade könsroller är jag trött på och redo att stryka ut vårat fyrkantiga samhälle!
Vi återkommer med uppdatering om hur verkligheten behandlade oss om 24 timmar!
Enligt Anna Carlsson och hennes doktorsavhandling på högskolan i Malmö lägger hon fram bevis på att hemmapappor är farliga, detta kunde vi läsa om i Expressen idag . Att vi är enda landet i världen som överlåtit den fundamentala uppgiften som alltid varit kvinnornas, och som vi enligt Anna Carlsson är födda till att göra, till papporna, till männen. Och detta har lett till att barn under ett år har högre olycksrisk än barn som är hemma med sina mammor. Att sedan vårat samhälle stöttar detta genom bidrag till de som delar föräldrarledigheten indirekt betyder att samhället uppmanar till en sämre miljö för våra små barn.
WHAT A FUCK!! Vad handlar detta om, är denna kvinna rädd för att männen ska ta över ett område som så länge endast varit kvinnornas, men om vi som kvinnor ska få vara del om områden som alltid varit sett som mäns måste vi väl både ta och ge?? Att vetenskapligt bevisa att detta är sanning är för mig skratt retande, vi har många andra områden vi bör fokusera på, det finns barn som dör dagligen i aids och av smutsigt vatten, men nej i Sverige ska vi forska om att barnen kanske klämmer fingrarna i bil dörren mer om de är hemma med sin pappa än med sin mamma. Kom igen!! Är inte detta ett I-lands problem som vi fokuserar på för vi är så instängda i vår trygga lilla bubbel land Sverige.
Om vi vill ha jämställdhet måste vi vara beredda att låta de andra könet in på arenor som tidigare varit könsbaserade. Det gäller om att ta och ge. Vi som kvinns kan inte bara plocka russinen ur kakan och använda jämställdhets argumentet när det passar oss, det handlar om att vara lika, ha samma värde.
( tack lisa d för tipset om artikeln, kram till dig)
Igår när jag och min vän var ute avslutade vi kvällen med en öl på en lugn pub, vår vän John var med och helt plötsligt säger han, jag vill bara ta tillfället i akt att säga att båda ni har väldigt fina bröst. Vi hade redan märkt att hans ögon ofta försvann ner i våra urringningar, och det var lite stöttande, men på samma gång var det ett fint sätt att ge en kommentar, för varför ska man inte kunna få ge en kommentar, lika väl som att kommentera om fina ögon eller fint hår, eller?
Vi kvinnor vet att vi kan använda makten bakom våra bröst, endel gör det på ett medvetet sätt och andra mindre medvetet, många är missnöjda med sina bröst, om du frågar en kvinna kan de nog alltid komma på en sak de tycker är fel med deras bröst. Jag som själv har ganska stora tycker att dom ofta är ivägen och att jag är lite rädd för att visa dem för jag inte vill se vulgär ut och att jag vill träffa killar som ser mer än bara mina bröst, jag vill inte bli dömd på nått sätt bara pga mina bröst.
Sen har vi samhällets normer kring bröst, och de är många och fyllda med dubbel moral, du ska inte använda dina bröst, du ska inte tänka så mycket dom, du ska vara stolt över dom men inte vulgär, ja folk listan kan bli lång....
Sen är frågan varför snubbar bryr sig så mycket om bröst, vad är grejen liksom, de finns där för att ge bröst mjölk till våra barn, det är dess primära uppgift, men idag har de blivit sex symboler, på gott och ont, men mest ont tror jag.
Ta tillbaks kontrollen över dina bröst, var stolt över dina bröst, älska dina bröst!!!
Varför motarbetar vi oss själva hela tiden? Vi KVINNOR menar jag. Ja, jag vet att vi tillsammans med männen har en lång väg kvar att gå för att vi ska uppnå ett helt jämställt samhälle, men om inte vi kvinnor själva tror och kämpar för att kunna nå dit… ja, då kommer vi aldrig göra det. I mean, who are we preaching for, if we, ourselves, don’t want to hear the message?!
Jag har precis suttit och kollat runt på en massa bloggar och jag blir chockad över vad folk ägnar uppmärksamhet åt (och ja, jag kan ju tydligen räknas till den skaran, eftersom jag precis suttit och läst ”skiten”…) OK, att läsarna ser vissa bloggar i rent underhållande syfte, det kan jag förstå (hey, that’s me!), men vad tänker bloggarna själva när dem gör ett namn för sig genom att lägga ut halvnakna bilder, visa alla de minimala outfits som det har lagt 100tals kronor på att inhandla, och fullkomligt öser förolämpningar och nedvärderingar på andra kvinnor, bara för att de inte uppfyller just deras krav, ideal och syn på hur en kvinna ska vara, och framförallt, på hur en kvinna ska se ut. Jag behöver inte namnge några specifika bloggare… dem är inte så svåra att hitta. Skrämmande är också att dessa unga bloggerskor är just UNGA… dem är väl i snitt mellan 15- 20 år (de allra populäraste) men givetvis finns det äldre också, som följer samma recept.
Här ska vi kvinnor arbeta tillsammans för att visa en enad front och slå bort alla hinder på vägen till jämställdhet och så nyttjar vi dagens medel och uppmärksamhet för att trycka ner varandra i stället. Istället för att stärka och positivt påverka varandra, så står de hur fult och fel det är att vara ”tjock”: hur snyggt och bra det är med plastikoperationer: hur snyggt och modeinriktigt det är att lägga en massa pengar på kläder osv. Hur många normala tonåringar har råd att leva upp till detta? Tjejer börjar numera redan i första klass att vara missnöjda med sig själva: en tid som borde vara ägnad åt lek, kompisar och drömmar blir istället utbytt mot missnöje, stress och en massa ”MÅSTEN”. Och denna konstanta växande självkritik växer med allt eftersom… Vaddå måste vara snygg, smal, duktig, smart, rolig, vältränad, populär, självsäker…? Tar listan någonsin slut? Inte undra på att allt fler tonårsflickor lever med migrän, att antidepressivt läkemedel blir vanligare, och att ätstörningar ökar och allt fler drabbas.
People -something is seriously WRONG here! MEN, frågan kvarstår – VAD SKA VI GÖRA ÅT DET?
“I am beautiful no matter what they say Words can't bring me down I am beautiful in every single way Yes, words can't bring me down, oh no So don't you bring me down today” - Beautiful by Linda Perry
I dagens DN kan vi läsa om Björklunds oro för jämställdheten i svenska skolan med titeln, Nu måste ni skärpa er killar.... Vad är det för en vinkel på denna fråga och snälla, välkommen till verkligheten!
Jag skulle inte önska min värsta fiende att behöva gå om tex högstadiet, jag kan idag se tillbaks på min egen tid, allt fokus på att passa in i tjejgänget, börja intressera sig för pojkar, vara snygg enligt alla andras normer, vara rädd för att gå genom korridorerna, vara rädd för att gå på toa, för ofta dyrkades dörren upp och helt plötsligt stod det ett gäng killar ur klassen där och skrattade åt en. Vara rädd för att inte vara tillräcklig, för hur ska man kunna fokusera på studier i er miljö som denna, där all energi går åt att överleva dagen? I arbetslivet talas det om arbetsmiljö, men har ni funderat på hur era barn har det i skolan varje dag? Jag fick tinnitus pga av att det inte var tyst en enda sekund under mina 3 år på högstadiet, men vart skulle jag kunna anmäla det, till vilket arbetsmiljöombud??
I DN artikeln ifrågasätts det hur vi ska få glidar pojkarna att sluta skolan med bättre resultat och vad detta beror på, då svarar var skolminister Jan Björklund:
Vad beror det på?
– Jag har ingen entydig förklaring, men tjejer mognar tidigare än pojkar. Kanske passar inte en pedagogik med mycket enskilda studier, grupparbeten och projekt för majoriteten av pojkarna. Jag skulle därför vilja se mer katederundervisning där läraren är mer närvarande i klassrummet.
Jaha nu ska vi omstrukturera skolan efter pojkars behov, är de så jag ska tolka detta Björklund? Räcker det inte med att vi idag bor i ett samhälle helt strukturerat efter att ha en penis? Jag är en av de flickorna som antagligen led av duktig-flicka-syndromet och har tagit mig genom hela skolsystemet ända till en master titel. Jag har lärt mig så mycket och är jätte tacksam för detta, dock är jag faktiskt lite bitter. Jag är lika arbetslös som de glidar killar som jag hade som klasskompisar i högstadiet, kanske ännu mera, för jag har inte påbörjat mitt yrkesaktiva liv ännu, de har antaligen endel av dem, inte som akademiker men som vanligt dödliga. Gjorde jag rätt val, egentligen??
Detta är vad jag kallar bitterfitte-syndromet, det är de duktiga flickorna som växte upp till arbetslösa akademiker kvinnor.
"Hora” och ”slampa” är tyvärr ord som vi hör alltför ofta numera.Både ”slampa” och ”hora” har länge varit skällsord som hänvisar till en person (mestadels en kvinna) som bryter mot ”normen” av vad som anses socialt eller moraliskt acceptabelt inom det sexuella beteendet.Men, inte nog med det, så verkar det numera har nått nya vidder – Nu finns dessa ord i vårt dagliga språk. Tjejkompisar skrattar och kallar varandra slampa och hora… killar använder det mot tjejer/kvinnor runt omkring dem, eller tex när de beskriver helgens eskapader för killkompisarna. Likväl hör vi det alltför ofta skrikandes rätt ut, hit och dit, när någon blir irriterad, sur eller upprörd. ”SLAMPA” och ”Hora” har blivit skällsord, eller slang, för allmänt missnöje mot en person i fråga … eller bara missnöje i allmänhet.
MEN vad är det för ord vi använder egentligen? Vad är det för ord våra barn plockar upp och sedan kallar varandra? Och kanske den viktigaste frågan av alla – när blev det OK att rikta dessa ord mot någon?
Enligt Svenska Akademins Ordbok betyder ordet ”slampa” en kvinna som till sitt uppträdande/yttre är vårdslös, slarvig eller, snuskig … eller rätt och slätt - en opålitlig och lösaktig kvinna. Redan här vill jag pausa och fråga… finns det verkligen någon som tror att vi VILL bli titulerade detta? Finns det verkligen dem som tycker att det är OKEJ att kalla någon detta?
Likadant med ordet ”hora”… (skarp ironi)Självklart tycker vi det är kul och trevligt att höra ”jävla hora” ropades efter oss när vi beger oss hem sent en kväll från puben bara för att vi inte tycke killen, med vimmelkantiga ögon, som kom fram kl 03.00 och frågade om vi skulle hem och ha det ”mysigt”… lät som ett lockande alternativ. Varför är vi SLAMPOR eller HOROR då… vi skulle väl i ordets rätta mening vara det motsatta, eller?! Men ok, säg att vi hade valt att säga JA… ”ok, låt oss gå hem till dig” Skulle vi förtjäna det då? NEJ!!! Tror ni att killen får samma reaktioner om han skulle sagt nej eller ja? NEJ!! Förtjänar vi få ett rykte om oss att vara slampor bara för att vi också vill har kul ibland? NEJ!!!
Det är 2010 nu … är det ok att våra barn växer upp med dessa orden fritt flödande omkring oss? Gör vi inget emot det, så visar vi dem att det inte är något fel alls. Vad står jämställdheten idag egentligen? Ja, vi har kommit väldigt långt, men när vi har gjort det ok att begå ett brott, så det fortfarande något som är fel.
Först och främst, så ska vem som helst, kvinna som man, kunna leva ut sin sexlust utan att andra ska lägga sig i (så länge det inte skadar någon) eller är det OK att olika spelregler gäller för män och kvinnor?! Vart ligger skillnaden på att det är ok om en man kan ”ligga runt” och en kvinna inte kan det?!
För det andra, så är det rätt och slätt, oacceptabelt att vi berättigat att dessa ord ska florera fritt som en förklaring till missnöje. Dessa ord är FÖROLÄMPNINGAR – att kalla någon ”slampa” eller ”hora” är att verbalt förolämpa någon.
Att förolämpa någon är att förlöjligar förnedra och nedvärdera, vilket i Sverige är ett BROTT. I Brottsbalken, kap 5 - kapitlet om ärekränkning – paragraf 3, så står det att förolämpning kan straffas med böter och om brottet anses grovt är maxstraffet 6 månaders fängelse.
”3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpningtill böter.” – Brottsbalken, kap 5, 3 §
Visst, jag kan förstå att det är skillnad på ”brott” och ”brott”, men det tåls att tänka på...
Skällsord låter VÄLDIGT fult och ja, jag är väl av den meningen att har man inget bättre och vettigt att säga... varför säga något överhuvudtaget?
Ja det är ju tänkt att jag och mina kompisar ska skriva det vi inte alltid men ofta glider in på när koffeinhalten stiger i kroppen fram emot eftermiddagen.Jämnställdhet och fri sexualitet,min vän Josefin får helt klart stå för det politiska i detta ämne för det har jag ingen koll på..har bara mina egna erfarenheter och åsikter att gå efter,sen får ni andra tycka vad ni vill. Allright,jag är 23 år och har nyligen skilt mig och avslutat ett långt förhållande,varit trogen och stannat hemma som en snäll flicka medans min kära make rumlat runt och gjort gud vet vad. Så jag kan ju tycka att det är min tur nu att ha kul och leva livet utan att ha dåligt samvete.
Men måste säga att det känns skrämmande att vara singel,sist var jag 18 år och dum!Jag har ingen aning om vad en normal kille i 20-30 års åldern tycker är sexigt. Jag är bara mig själv liksom. Kan känna mig mer sexig en söndag iklädd mina äldsta jeans,huvtröja och tofsen mitt på huvet och jag får en extra lång blick av okänd man på ICA än iklädd partystrassen på dansgolvet en fredagsnatt när en dyngrak "karl" klämmer en på rumpan och säger "Du är schnygg,vill du ligga!" Ja för jag och mina kompisar dansar mycket &gärna o har så jävla roligt,-som vi säger bjuder på oss själva-,så om vi då är" lättfotade slampor" som är ett väldigt populärt ord bland unga grabbar just nu,- bara för att jag skakar på rumpan på dansgolvet och tycker om att synas och höras bland folk- så säger jag bara SKITSNACK! ni är bara avundsjuka,sen alla killar som går från tjej till tjej på krogen o raggar blir bara rest högre och högre i hierarkin bland polarna för varje score,illamående är min första tanke,vill lägga in ett citat här från en av Christina Aguileras låtar (can´t hold us down) "the guy gets all the glory the more he can score, while the girl can do the same and yet you call her a whore" Alla, tjej som kille bör lyssna på för den slår ta mig tusan huvet på spiken i detta ämne..det va allt för idag..kom ihåg du är sexig precis som du är!!XX
Jag känner att de är dags att våga föra denna diskussion, det talas så mycket om jämnställdhet i vårt samhälle idag, nästan alla riksdags partier (utom Folkpartiet typ) väljer att profilera sig genom att säga att de sätter jämnställdhet högt upp på agendan. Men vad händer egentligen, blir det någon förändring? Och hur sker en förändring? Det spelar ingen roll hur många av våra topp politiker som går ut i media och påpekar att de är femineister, detta leder inte till en förändring i vanliga Svenssons liv. Jag tror att en förändring fostras av oss, från gräsrots nivå. Det handlar om hur vi väljer att låta samhälle och dess normer påverka oss. Går vi på medias bild av att sexighet handlar om stora tuttar, blont hår och att vara apfull på tv och ha sex i bästa sändningstid inför hela svenska folket? Nej de är inte sexighet för mig, för de skulle jag ju aldrig kunna uppnå, ska jag behöva gå runt och aldrig få känna mig sexig bara för att samhällets norm säger mig att jag inte är sexig. NEJ! Det går jag inte med på, jag bryter mig loss och skriker ut från toppen av ett berg, JAG ÄR SEXIG SOM JAG ÄR! Men sen en sen natt, efter en trevlig utekväll med mycket skratt och tokdans, jag har hämtat min jacka och är påväg hem över torget, en karl börjar snacka med mig, jag snackar tillbaks, men när jag säger att jag inte är intresserad och ska gå hem till min pojkvän (måste ju använda en nöd lögn för att få folk att back-off ibland), knallar han sakta iväg, sen hör jag honom säga till sin kompis, vilken slampa, att vara ute och dansa så frisläppt när hennes kille ligger hemma i sängen och väntar på henne.
Jag gick hem till min ensamma säng och kunde inte sluta att tänka på det, vad ger honom rätten att kalla mig slampa, bara för att jag väljer att ha kul en kväll, vi lever för fan på 2000talet.
Så i denna blog vill jag och några tjej kompisar till mig föra en dikussion kring fri sexualitet och jämnställdhet i våra liv. Vi hoppas att ni delar med er av eran syn också, för ingen ska behöva bli kallad slampa!!!!!!!
Inlägg
