Blunda inte för det, var rädd om din kropp!

Nyligen blev min vän utskälld på krogen av en kille hon hade haft sex med, han står öga mot öga och kallar henne den ena och det andra och säger att efter de hade haft sex har han fått utslag, och de är hennes fel, han har inte varit med någon annan, detta är oansvarigt av henne och hon borde minsann betala hans läkarbesök. Min vän blir riktigt chockad och arg, hon har själv inga utslag ( som visserligen inte behöver betyda att hon inte har något), och om hon nu skulle ha smittat honom var de bådas ansvar att de inte skyddade sig!
BLUNDA INTE FÖR DETTA!
Visst känns det som vi i dagens upplysta samhälle borde veta att kondom är det ända som skyddar din kropp mot könssjukdomar! Ibland känner man sig som en moraltant när man nämner detta, för alla borde liksom redan veta detta. Men ack så fel, jag tror att de är sällan den där kondom en kommer fram och används, de borde vara så att en kille inte skulle kunna få upp den utan en kondom på, så sa min barnmorska sist jag träffade henne, visst skulle det var praktiskt men så är det inte. Och sen är det inte bara killens ansvar, de är ett delat ansvar. Tjejer ska också ha kondomer i fickan och inte vara rädda för att be om att använda den!
Så till er all, var rädda om era kroppar! Och om nått ändå händer, skyll inte ifrån dig, för den som är med i leken får leken tåla!

Veckans citat!

Ett citat som min vännina var vänlig att delge mig, vill delge er det med. Så tänk er in i situationen, hon är hemma hos honom för första gången sen de bytte nummer sent en natt på krogen, de myser och det börjar hetta till lite,

han säger lite små romantiskt
-Jag gillar dig
hon svarar ärligt,
-Men du känner inte mig
han ser lite nervös ut och svarar,
-Men jag vill lära känna dig,
Sen låg de med varandra!

Så vad drar man för slutsats av detta, säg inte mer än du kan hålla, eller håll dig till sanningen, de är ok att försökta säga nått snällt, men säg gärna nått smart på samma gång då! Sen är de även intressant att han blev så paff, han var nog inte van att en tjej gav honom svar på tal, vi kvinns ska bara vara glada när vi får komplimanger och inte ifrågasätta dom. Men varför ska vi inte få göra det, han kan omöjligt veta att om han gillar henne efter den korta tiden, och om han faktiskt redan kände det då, varför har han inte hört av sig nu på över en vecka?????? Han kanske sa det bara för att få ligga, de kan vara en möjlighet, men de kanske hon också bara ville, de är också en möjlighet. Trots att det ofta inte är ok att kvinns bara vill ligga också, men vi har också sexdrift, de är inte ett kön som har patent på det!

Vaddå börjar bli dags?!

Häromdagen hörde jag på radio att Prinsessan Madeleine inte ska gifta sig i år och att det KANSKE beror på att det håller på att ta slut mellan henne och hennes pojkvän. Radioprataren fortsatte då att skapa en lista åt potentiella nya pojkvänner åt prinsessan, med förklaring ”Hon är ju faktiskt 27 år, det börjar liksom bli dags nu…”. Vet faktiskt inte varför jag reagerade som jag gjorde, men vaddå börjar bli dags nu?! Hallå! Själv blir jag 27 i år och är fortfarande singel. Borde jag känna press och stress att hitta den ”rätta”, stadga mig och skaffa barn?! Självklart vill även jag hitta någon att dela min vardag med – jag vill inte sluta ensam, men jag har inte känt att jag på något vis måste skynda mig… Vaddå finns det ett bäst före datum på kärlek?

Tyvärr är detta något som har mött mig flera gånger det sista året… På alla, ALLA, arbetsintervjuer jag varit har jag möts av frågan: Hur kommer det sig att du är singel? Träffar du någon? Jag vet att en arbetsgivares ”vinstlott” när det kommer till att anställa kvinnor (skiljer sig nog inte särskilt mycket mot vad som skulle önskas av man): du ska MINST ha en Masterexamen; du ska helst ha 3år+ arbetserfarenhet, Du ska vara gift, ha 2 barn, villa, Volvo; du ska ha rest och sett dig omkring och Du ska ha fyllt 25, men helst inte vara över 30! Visst, jag håller med – det låter TOPPEN!!! MEN, HALLÅ!?!?! HUR?!?! Själv har jag en Masterexamen, jag är 27och jag har rest runt, jag är pålitlig, stresstålig, tålmodig har hög arbetsmoral och är väldigt social, etc. Borde inte det räcka ganska långt?!

Vad händer om jag aldrig hittar den rätta, eller bestämmer mig för att jag inte vill ha barn?! Kommer det hindra mig från att få jobben jag är värd, hela livet då?
Som sagt har mött denna situationen MÅNGA gånger nu: på bröllop, jobbet, kompisar som frågar (tjatar)….Snälla sluta pressa! Det räcker väl att man går omkring och ”våndas” över sina egna tankar/mål/drömmar/hopp…GIVE US A BREAK!

Fältstudie nr 2 - En utenatt i Norpan......... Aj!

Ännu en fältstudie är gjord, denna på fastlandet, men ack så ont vi hade efteråt!

Vår vision av en lyckad utekväll var att få tokdansa och kanske hångla lite. Borde inte vara så svårt att uppnå tyckte vi, så efter lite vin och trevligt samtal i soffan gav vi oss ut i den mörka natten på jakt efter lite skoj. Vi brukar inte känna oss gamla eller präktiga. Men denna kväll kände vi båda. Bara att kö var intressant, mycket högljutt men trevliga samtal med grabb gänget framför oss, dock hade den ena en fix grej för sig att typ bitch slappa nya tjejer han träffa, men de var ju bara att ge en lavet tillbaks så höll han tyst, men varför gör man så egentligen?! Ja, de visar hans respekt för de motsatta könet, eller hans brist på att kunna prata med en annan människa, oavsett dess kön.
Väl inne gjorde vi vår grej, men blev smått äldre och präktigare när tiden gick, vi trodde att vi visade lite mycket ben och tuttar, men jämfört med andra där inne var vi nunne klädda, men de är väl ok, alla får klä sig som de vill, men helt ärligt, lite mystik kan väl vara trevligt, behöver ju inte se allt direkt. Sen var det knuff och stök, girl fight på toan och matcho fight på dansgolvet. Så ja, gamla och präktig! Men vi tokdansa i alla fall, halva visionen uppfylld! Sen blev jag riktigt förbannad när en snubbe trängde sig när vi skulle hämta ut jackan och de resulterade i att jag fick hans hand i mitt ansikte, vilken idiot! Och vakterna såg självklart inget, utan bad mig lugna ner mig, va fan! Ska man behöva få en smäll på käkbenet för att man tror på de sociala fenomenet att köa, de är en social regel i vårt samhälle, även om kl 02.30! Men som min kära far säge, -Än är inte den sista idioten född! Ja ja, de som inte dödar härdar! Så min käke gjorde ont och mitt inre var ärrat av all hud jag hade sett hela kvällen!
Sammanfattningsvis var det en spännande kväll, men vi uppfyllde vår vision ( blev lite hångel, tack M) så mission complete!

Ta kontrollen över ditt liv!!!!?

Vi är uppfostrade till självständiga, starka individer Vi har sen barns ben fått höra att vi kan bli vad vi vill. Vi har fått valmöjligheterna att själva välja det mest i våra liv. Men vart fan har det lett oss??

Jag är idag arbetslös akademiker, snart närmare 30 än 20 och nyligen tillbakaflyttade till mina föräldrar. Och jag är inte ensam om att vara i denna situationen, jag har många runt migsom spenderat många långa år inom akademins väggar, med en förhoppning om att 'lyckas', om att bli den vi vill. Men varför har vi inte nåt dit?? Är det för att vi har för stort kontrollbehov? Att vi sen vi var små har försökt att planera våra liv, att göra rätt val som enligt systemet borde fullgöra oss till den ideal vuxna som vi har målat upp för oss??

Visst är det bra att vi uppfostrar starka individer i vårt individ baserad samhälle, men vad ger dett för samhälle, egentligen? Alla kan inte bli doktorer och designer, vi måste ha rörmockare och frisörer med, men hur många sätter upp det som mål? Samhällets tryck säger att vi ska göra karriär, bli nått, bli någon? Men vad leder detta till, att vi är ett av världens länder med flest en persons boenden, att vi inte ar tid för våra äldre så de hamnar på hem, att vi aldrig får känna oss lyckade?

Jag känner mig inte lyckad enligt samhällets normer, men borde få göra det, borde få vara ycklig för den jag är, men är inte så lätt med all denna jävla press hela tiden so pumpas in i mig oavset jag vill det elle inte!